...hade vi i måndags. Eller det var inte så mycket plundring..mest svett och nedplockning. Hade funderat hur jag skulle få ut våran riktiga gran utan att få så mycket barr överallt då den stod på övervåningen. Peter hade en smart plan där han ville klippa ner alla kvistar, stoppa det i en påse och sen ta ut allt. Jag hade dock som vanligt en egen lösning på det hela. Som så ofta så fungerade den planen inte riktigt så bra som jag tänkt mig.När granen var tömd öppnade jag fönstret (hade sett framför mig hur jag elegant slänger ut den och att den landar fint på gräsmattan) och "kastar" ut den.
Rättare sagt knuffar ut den och den landar helt opraktiskt på taket till våran altan.
Alltså inte alls som jag tänkt mig. Fnissar lite....och fortsätter sen att städa upp...får lösa det där sen tänker jag.
Peter (som jobbar den dagen) kommer hem på lunch några timmar senare och då har lilla jag glömt bort granen. Men det har inte Lucas hade inte glömt bort det och berättar glatt om hur mamma slängde ut granen genom fönstret och att den nu ligger på taket :)
Såg tydligt hur Peters ansiktsutryck ändrades från glatt till helt slut.
Och Lucas skrattade som bara den.
Men som den underbara make Peter är så gick han efter maten ut på altanen och drog ner granen. Så nu ligger den fint på gräsmattan precis så som jag såg framför mig och väntar på att containern kommer till våren.
Nästa år kanske jag väntar på att Peter klipper ner den och bär iväg den ;)
XOXO
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar